dock.

Pop. Om en innermittfältare i fotboll är svart och längre än 1,70 får man ofta höra att han är den "nya Patrick Vieira". Det samma gäller för brittiska popsångerskor.

För, är man rödhårig och lite... alternativ, då är det indiedrottningen Kate Bush man har apat efter (läs PJ Harvey, Tori Amos, Goldfrapp, Kate Nash, Bat for Lashes) och det är helt enkelt ett ok man måste bära. Den nya "nya Kate Bush" är 22-åriga Florence Welch i Florence + the Machine och det här är andra singel från hennes tokhypade debut Lungs.

Själv är jag för dåligt insatt i urmodern Bush för att kunna uttala mig om de eventuella likheterna (men nu har jag i alla fall nämnt henne tre gånger). Om resten av Lungs är lika svulstig och dramatisk som Rabbit Heart (Raise it Up) är det väl bara att stämma upp i hyllningskören.

"Svulstigt = mumsigt."
--Patrick Vieira
 

Fel av mig. Falskt alarm.

Den är kanske inte så farlig som jag först befarade, Lasses nya singel.
Helt okej, liksom.
Varken mer eller mindre.

Men jag måste säga att det tog en del lyssning - och en smärre brottningsmatch med mig själv - innan jag kunde släppa det här och gå vidare. Faktum är att jag till och med var inne på att skriva en ny Årets-sämsta-låt-text om Jag får liksom ingen ordning men jag skiter i det. Det är inte värt det. 

Det mesta var klart i mitt huvud faktiskt. Jag hade tänkt mig nåt i stil med: att vi Promoes Svennebananer verkligen älskar att sätta dit våra folkkäraste kändisar - och hur man i t ex Argentina kan hedra Diego Maradona som ett helgon, trots alla misslyckanden och skandaler, men att vi svenskar inte skulle kännas vid Peter "Foppa" Forsberg ens om han trängde sig i bankomatkön (iklädd ett par Crocs, bärandes på Leif Pagrotsky) - och att det nu eventuellt var Linköpingssonen Lars Winnerbäcks tur att få en släng av sleven. Men jag skiter i det.

Den är okej.



Och vad finns det för anledning att klanka ner på det här när det finns låtar som går "parapapapa papa papa papa, rapapapa papa papa papa"?

Det är klart. Man har ju lite högre krav på en kille som Winnerbäck. Han har ju trots allt skrivit textrader som: "Min älskling har ett hjärta av snö / så skört och vasst som skaren / men det smälter lika lätt som isen i drinken i glasen som hon lämnat i baren". Liksom? Eller hela Tvivel, som typ beskrev varenda dag från det att man slutade gymnasiet till.. ja.. fortfarande!

Men alla måste vi gå vidare.
Och framför allt måste vi sätta mat på bordet.

LW kan fortsätta göra Uggla-anno-1987-arenarock av sina sociala tillkortakommanden eller spela in tvivelaktiga duetter med oupptäckta singer/songwriter-tjejer och jag tänker INTE sitta här och vara en skitstövel över det.

Falskt alarm, med andra ord.
Fel av mig.


Edit: Eller som Björn sa: Jag kanske ångrar mig och sen ångrar mig igen.