Jens Lekman - Radio NRJ (2007)
Falling down
I'm a poor lonesome cowboy..
Om 118100
Har ni provat att sms:a 118100? Ni vet tjänsten som erbjuder dig "svar på allt"? Om inte; man skickar alltså en fråga till 118100 och efter bara några minuter så får man (förvånansvärt ofta) ett bra och uttömmande svar. Vi roade oss en del med detta i midsomras och ställde frågor som "Vad gör den personen nu?" eller "vem är den personen?" Och mycket riktigt. Efter lite väntetid kom svaren. "Den personen är si och så gammal och bor där och där" och eftersom detta var under fotbolls-EM kunde ett annat svar bli: "Vi tror att den personen sitter och tittar på Turkiets match mot Kroatien och dricker en kall öl". Med andra ord - rätt varenda gång! Vilken briljant tjänst.
Efter ett tag kom vi på en fråga som vi verkligen ville ha svar på. Nämligen: "Är det [Robin] van Persie som följs i Guy Ritchies reklamfilm?" Ni vet den där snygga reklamen med Zlatan och Ronaldinho när man får följa en fotbollsspelare i förstapersonsperspektiv? Hur som helst. Frågan hade nämligen lett till en ganska hätsk debatt mitt upp i midsommarfirandet och nu var det dags för oraklet att få säga sitt. Men den här gången gick det inte alls lika snabbt. Vi väntade och väntade och inte förrän nästa dag kunde 118110 leverera sitt svar. "Robin van Persie är med i Guy Ritchies reklamfilm. Just nu diskuteras det om hur filmen är gjord, då van Persie är vänsterfotad men där sparkar han med höger fot....." Visst, ett klockrent svar på en rak och enkel fråga. Men debatten var sedan länge död och 118100 hade förlorat sin kredibilitet. Vi gick vidare med våra liv.
Men se på fan! I måndags förra veckan, en dryg månad efter midsommarfesten, kom uppföljningen. Diskussionen på nummerupplysningens kontor hade tydligen fortgått för fullt och nu kände man sig redo att presentera nya fakta:
"Man skulle lätt kunna tro att det är van Persie som följs i reklamfilmen från Nike Football, då han spelar både i Arsenal och Holländska landslaget. Det finns inget officiellt uttalat från någon part om vem det är, men vi på 118100 misstänker att det kan vara en helt fiktiv spelare. Då för det första van Persie knappt kan använda högerbenet (han gör mål i reklamfilmen med högerfoten) och för det andra så är han nere vid en mittbackposition när Zlatan gör mål (van Persie är inte direkt någon Wayne Rooney som springer upp och ner hela tiden utan stannar oftast längst upp)."
Snacka om att få valuta för pengarna!
Vilken briljant tjänst.
Elton John - Mona Lisas & Mad Hatters (1972)
Elton John och Bernie Taupin skrev the book on love. Ingen tvekan. Sen om den egentligen handlade om kärlek till det egna könet är helt ovidkommande tycker jag. Skaffa Honky Château eller nåt..
Dagens drinktips: Rom & Pucko
Det är inte varje dag jag bjuder på ett drinktips. Kanske för att man oftast dricker öl eller vin när det är galej - men i tisdags var jag ute i sista sekund och då får man ta vad man hittar.
What goes around comes around
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1452217.svd
Down in the Valley (2005)
Det var längesen jag rekomenderade en film nu. Men igår natt såg jag en sån där film som man liksom undgått att se, trots att den mer eller mindre gjorts enkomt för mig. I Down in the Valley spelar Edward Norton en ganska förvirrad ung man som fått för sig att han är en cowboy. När en upprorisk 16 åring fattar tycke för kofösaren inleds en minst sagt komplex love-story, till en överbeskyddande faders stora förträt. Allt ackompanjerat till Peter Saletts stämningsfulla minimalism-country. Gillar man karaktärsdrivna filmer i stil med Taxi Driver (1976) och det där härliga sena-nätter-på-TV4-tempot så älskar man Down in the Valley.
4/5
The Flying Burrito Brothers - Sin City (1969)
"On the 31st floor / a gold-plated door / won't keep out the Lord's burning rain".
The Cardinals - Dear John (2007)
3 låtar halvklara. En handlar om kärlek, en om döden och en om Östervåla... typ. Få se om dessa kan bli helklara också. Just nu låter det sisådär måste jag erkänna..
Over and out /Dock Diggler
No Depression
Och jadå - banjon är med!
Förhoppningsvis kan jag presentera nåt svängigt under veckans gång. Vi får la se.
Keep it real.
Kejsarens nya outfit & vita män med gitarrer
Ny look. "Som att spraya guld på en bajskorv"?
Nu lägger jag ner min lilla Bob Dylan-festival här inne tror jag... Det mesta är redan sagt. Även om ord som legend, trendsättare eller helgon mest får gå som underhaltiga superlativ så är det inget vi ska älta om. Bob Dylan är störst, inga konstigheter. Faktum är att jag har börjat dela upp populärmusiken i tre kategorier: Musik som inspirerat Bob Dylan, musik inspirerad av Bob Dylan och Bob Dylan. Låter inte det rättvist?
Jag kom över ganska många intressanta skivor på Peace & Love som jag tänkte sätta tänderna i nu när man går på semester. Bland annat en box där man hade samlat alla Townes Van Zandts plattor från 60-talet och framåt, så där har man lite att göra.. Sen blir det en hel del Jeff Tweedy också - och vilken karl det är liksom! Både låtskrivare och frontfigur i grupperna Uncle Tupelo, Wilco, Loose Fur och Golden Smog plus en massa sologrejer och då är han bara 40 bast. Potenciell arvtagare till mannen där ovan kanske? Det återstår att se.
Youtube: Jim James från My Morning Jacket får avsluta Dylan-racet med sin briljanta tolkning av Goin' to Acapulco hämtat från filmen I'm Not There (2007). Sen måste jag återigen pusha för Tweedys nasala voice och banala/klockrena låttexter; Här i What Light från skivan Sky Blue Sky (2007). Och slutligen, för att fullständigt kulminera i vita-män-med-gitarrer-tematiken, måste jag rekomendera en ljudupptagning som kan vara den bästa i modern tid: Thom Yorke (Radiohead) kör Neil Youngs After the Goldrush på en välgörenhetsgala från 2002!
Trevlig helg och trevlig industrisemester!
Bryan Ferry - A Hard Rain's a-Gonna Fall (1973)
Kanske inte den mest minnesvärda Bob Dylan-tolkningen men möjligen den färgstarkaste. Domedagsprofetian A hard rain's a-gonna fall har aldrig låtit så medryckande och dansant! 2007 släppte Bryan Ferry Dylanesque, en skiva enbart bestående av Dylanlåtar. Kolla här.
Hallå! Imorgon går jag på semester!!!!
The Byrds & Earl Scruggs - You Ain't Going Nowhere (1969)
Spacerockarna The Byrds tillsammans med bluegrass-pionjären Earl Scruggs drar av Robbans You ain't going nowhere på ett softat festivalområde. Strax efter att Gram Parsons lämnat gruppen, men en grym version i vilket fall som helst!
I helgen är det Dylanfestival i Östhammar!
OSA senast fredag så jag vet hur stor buss jag ska boka :)
The White Stripes - Lovesick (2003)
Jag kör vidare på Dylan-temat. Jack och Meg White i The White Stripes har kommit undan med flera lyckade Bob Dylan-tolkningar, bland annat en lysande version av One More Cup of Coffee, men frågan är om inte den här är allra bäst. Lovesick från bäcksvarta Time out of Mind (1997).
Jag säger som Ryan Adams: "That motherfucker knows rock 'n roll like sugar knows ice cream"
