I'm not there
Jag såg kollagefilmen I'm not there precis. Det vill säga filmen där sex olika skådespelare tolkar Bob Dylans mångfacetterade liv och konstnärskap. Jag har verkligen dragit ut på det eftersom - för det första tyckte jag det verkade onödigt att sammanfatta en karriär som fortfarande är i full gång (mer eller mindre) och för det andra var jag lite orolig att man bara hade gjort en klassisk "biopic" i stil med Walk the Line eller Ray. Men självklart blev jag glatt överraskad!
Precis som Dylan själv är I'm not There både nyskapande och full av knasiga vändningar. De sex olika historierna skiljer sig väldigt i stil (en är dokumentär, en är svartvit etc) men flätas tillslut samman och skapar ett, vad jag tror, ganska rättvist porträtt av karlfan. För den inte fullt lika inbitne Dylansupportern känns det nog ganska osammanhängande och snurrigt.. men det är väl kanske just det som sammanfattar Dylan bäst?
Hursomhelst en intressant film med världens genom tiderna bästa soundtrack!
4/5
Edit: Heath Ledgers tragiska dödsfall gav naturligtvis filmen en ytterliggare dimension.
Här är ett litet memorial till filmens allra bästa musikinslag: Jim James & Calexicos Goin' to Acapulco.
Spännande! Ligger högt på "vill se-listan".
Sen måste jag ju vädra min åsikt om en annan king och det här känns som det naturliga forumet. Jag har nu möschat igenom Ryan Adams senaste EP "Follow the lights (a.k.a. Ewerybody knows) och måste säga att han är tillbaka på allvar. Jag håller inte Easy Tiger fullt lika högt som författaren av denna blogg och blev därför väldigt nöjd när han släppte denna högklassiga 8-spårare. Vad är det som är så bra då? Jo, han har äntligen lyckats få ner sitt live-sound på platta (och alla som har sett Ryan när han vaknat på rätt sida vet hur bra det är) anser jag. Han tar ut svängarna i sången och låtarna känns inte sönderproducerade. De nya versionerna av gamla godingar som "This is it" och "If I am a stranger" är ju så bra att jag trillar ur bilstolen varje gång nästan. Så, nu var det sagt.
..och det var bra sagt tycker jag, Båtis! :)
Skivan låter faktiskt lite mer live än tidigare och kanske lite mer "snyggt oputsat" också. En annan sak som jag tänkt på är ju att den är ganska demokratiskt arrangerad dvs att det hörs att Ryan Adams & The Cardinals är en grupp nu och inte en soloartist med kompband (mycket kanske pga Neal Casals ljuva sånginsatser men även de andra får sina stunder).
Ryan lägger upp ett klipp om dagen på YouTube nu, med MINST en nyinspelad låt i varje. Så det borde rimligtvis vara nåt nytt på gång också.
Filmen blev rejält sågad i UNT idag!
Onödigt. Det är absolut inget mästerverk, men det är Bob.
